Kays inspirationsbrev 31 augusti 2020
Välkomna till den här veckans lektion. En mycket kort lektion. En mycket tuff lektion. En kanonlektion. Läs sakta:

Vi tror att vårt sätt att uppföra oss mot barnen – beror på barnen.
Detta är den största lögnen.
Mitt sätt att uppföra mig mot barnen – beror på mig.

Bakgrund: När jag var liten och min mamma var arg på mig, sa hon inte att det var fel på henne. Hon sa att det var fel på mig! Hon sa att hennes frustrerade känslor berodde på mig. Hon var inte ansvarig för sina känslor. Jag hade orsakat hennes känslor. Detta var den största lögnen.

Ja, så märkligt ”bakvänt” blev kanske många av oss behandlade som barn. Och det var så vi lärde oss att i den här världen löser många vuxna sina inre problem genom att skylla dem på någon annan, dvs projicera dem på en som är helt oskyldig. Det var naturligtvis en katastrofal lärdom att ta till sig. Och det var ingen bra modell att ta efter. Det var också på det sättet den falska självbilden ”I am not good enough” bet sig fast.

En sådan barndom hade kanske många av oss. Ingen idé att sörja. Det enda sanna man kan säga om det förflutna det är att det inte är här längre. Nu när vi är vi vuxna har vi en möjlighet att lära om. Pröva en annan modell. Pröva att vänja dig vid tanken att:

Jag är ensam ansvarig för mina känslor.

Detta är det stora skiftet.

Det är förmodligen sant att de flesta människor som har barn eller som har umgåtts med barn kan ha gjort sig skyldiga till en sådan projicering av ett eget problem. Vi har helt enkelt varit för trötta, varit ur balans eller varit för stressade och vi har hamnat i ett sådant läge att vi har ”farit ut” i irritation eller ilska mot ett barn. Vi har med andra skyllt våra känslor på barnet. Detta är mänskligt. Och här kommer den fantastiska möjligheten! När detta har hänt är det fullt möjligt att i efterhand hela och läka sin relation till barnet.

Det är fullt möjligt efter en sådan situation, komma till barnet och säga ungefär följande: ”Du ska veta en sak, att då när jag i morse blev så irriterad och arg på dig, så hade det inte ett dugg med dig att göra. Det är viktigt att du vet det. Det handlade bara om mig. Jag vill att du skall veta det. Det är jätteviktigt att du vet det. Det handlade bara om mig.”

Läs igen stilla:

Jag är ensam ansvarig för mina känslor.

Detta är den enda lektionen den här veckan. Du kan naturligtvis byta ut ordet ”barn” i ovanstående mot ”vuxen” om du vill. Den här lektionen gäller alla relationer. Inte bara barn.

Känn dig fri att dela den här lektionen med alla dina vänner och alla dina vänners vänner. Har du missat tidigare lektioner så finns de att hämta på min hemsida: www.kaypollak.com Där läggs varje måndag lektionen ut av webbredaktören Tord Sand och där finns de skrivna på ett vackert sätt. Om du vill kan du skriva ut lektionerna på din skrivare och sedan samla dem i en pärm.

Allt gott till dig hälsar

Kay Pollak