Kays inspirationsbrev 8 Mars 2021

Hej och välkomna till det 33:e inspirationsbrevet. Förra veckans brev handlade om vad som kan ske i möten mellan människor, när vi är fria från rädsla. Jag kallade ett sådant möte, fritt från rädsla, för ett ”verkligt möte”. I ett sådant möte kan vi uppleva ”Det Heliga Ögonblicket”. Tiden stannar.

I det här ”brevet” fortsätter jag på det temat.

Det är flera år sedan nu, som en ung lärarinna berättade detta för mig. Det är en mycket vacker berättelse. Hon berättade att hon skulle vara vikare i en mellanstadieklass, i en kommun 8 mil från där hon vanligtvis arbetade. Hon skulle inte bara ha ett litet kort vikariat på några dagar, och sedan resa hem. Hon skulle ha den nya klassen i tre månader.

Hon berättar att när hon den första morgonen kommer in i klassrummet är där ett ”himla liv”! Genast hon kommer in i rummet är det någon som ropar: ”Har fröken någon kille?” Hon berättar att hon hör sig själv svara: ”Nä, det har jag inte. Det tog slut för ett halvår sedan.” Det blev dödstyst i klassen. – Vad hette han? undrar någon. – Johan, svarar hon. – Var är han nu då? – Han bor i Göteborg, säger hon. – Hade ni barn? – Nä, det hade vi inte. Fast jag skulle gärna velat haft barn med honom.

Denna fröken berättar att hon fortsatte svara på barnens frågor hela dagen. Hon rodnade flera gånger, berättar hon. Nästa dag hände något. Där kom en rörelse tillbaka. – Min mamma, hon tycker … säger en pojke. – Min brorsa, han … säger en annan. – Jag tycker man skall… säger en tredje. Hon berättar att hela andra dagen fortsatte kommunikationen i ett böljande fram och tillbaka. Sedan, säger hon, på tredje dagen, på eftermiddagen, satt vi alla tysta och stilla och bara tittade på varandra. Hon berättar att hon sedan bara hade frid och glädje i den klassen. Och när de tre månaderna var slut – ja, då grät alla.

Tänk om det är sant att:

om ett barn med jämna mellanrum får möta en vuxen som är sig själv, verklig, helt sann och äkta, har det barnet stora möjligheter att hitta sig själv – oftare våga vara sig själv, utan spel och masker.

I den betydelsen gäller att:

I varje möte med ett barn påverkar vi det barnets framtid.

Öva försiktigt den här veckan, till att börja med i möten där du är helt trygg, att falla helt fritt, vara helt öppen, helt sann och helt närvarande – och se vad som kan hända!

Det finns ett vackert uttryck på engelska som beskriver det som skedde i klassrummet:

Sharing opens for love.

När vi delar med oss av oss själva – öppnar det för kärlek.

Det var allt för den här gången.
Allt gott till dig hälsar
Kay Pollak

Känn dig som vanligt fri att dela den här veckans inspirationsbrev med alla dina vänner. Är det första gången du stöter på inspirationsbrevet? Känner du dig nyfiken på att bli prenumerant? Gå in på hemsidan www.kaypollak.com/#pren